Världens mest tysta blogg?
Kan man få pris för det här?
2 inlägg är det enda som finns på bloggen innan jag skriver detta,
men jag har ett svagt minne av att jag skrivit en massa skit förut som jag förmodligen raderat.
Raderat för att jag ångrat att jag delat med mig av mig själv?
Vem fan vet? För jag minns i alla fall inte.
Det är ju ett bra tag sedan julstressen och flyttstressen.
Har hamnat på rätt adress och hunnit bo här ett bra tag nu.
Julstress är det väl snart dags för igen.. Fyfan :S
Sooo, anyways.. Om någon mot all förmodan skulle läsa den här skiten nu så är ju kanske den största frågan varför jag sitter hemma vid datorn och skriver vid den här tiden en fredagkväll..?
Dom flesta har ju bättre saker för sig än så, men jag?
Icke!
I'm a total No-lifer...
Av någon (läs miljoner) anledning har jag valt att sitta helt jävla ensam hemma, inte bara en fredagkväll som denna, utan egentligen hela tiden.
Jag säger att jag trivs bäst själv typ...
Att jag definitivt inte vill träffa någon kille som bara kommer göra livet surt för mig, att jag inte har lust/orkar ha vänner för det blir aldrig som man tänkt sig ändå.
Jag förutsätter att allt bara kommer bli skit, så därför sitter jag här ensam.
Inte bara ikväll. Alla kvällar. Alla dagar. Alla nätter. Alltid.
Jag säger att jag bara behöver mina djur, men en kväll som denna känner jag mig sorgset jävla ledsen, ensam och jävligt patetisk.
Var nyss nere och hämtade sista tvätten ur torktumlaren..
Ja, jag vet, man får inte hålla på och tumla så sent.. Men ;
1. Vem fan hör torktumlaren i källaren? Och vem skulle i så fall störa sig på det ljudet av alla ljud som pågår en fredagkväll?
2. Torktumlarhelvetet blir ju aldrig klart...
En kväll som denna så vill jag sätta ett rakblad i armen, eller benet.. Spelar inte så stor roll vilken lem.
Jag kan nästan känna det bara av tanken, av "tvånget" i hjärnan, av abstinensen...
2 inlägg är det enda som finns på bloggen innan jag skriver detta,
men jag har ett svagt minne av att jag skrivit en massa skit förut som jag förmodligen raderat.
Raderat för att jag ångrat att jag delat med mig av mig själv?
Vem fan vet? För jag minns i alla fall inte.
Det är ju ett bra tag sedan julstressen och flyttstressen.
Har hamnat på rätt adress och hunnit bo här ett bra tag nu.
Julstress är det väl snart dags för igen.. Fyfan :S
Sooo, anyways.. Om någon mot all förmodan skulle läsa den här skiten nu så är ju kanske den största frågan varför jag sitter hemma vid datorn och skriver vid den här tiden en fredagkväll..?
Dom flesta har ju bättre saker för sig än så, men jag?
Icke!
I'm a total No-lifer...
Av någon (läs miljoner) anledning har jag valt att sitta helt jävla ensam hemma, inte bara en fredagkväll som denna, utan egentligen hela tiden.
Jag säger att jag trivs bäst själv typ...
Att jag definitivt inte vill träffa någon kille som bara kommer göra livet surt för mig, att jag inte har lust/orkar ha vänner för det blir aldrig som man tänkt sig ändå.
Jag förutsätter att allt bara kommer bli skit, så därför sitter jag här ensam.
Inte bara ikväll. Alla kvällar. Alla dagar. Alla nätter. Alltid.
Jag säger att jag bara behöver mina djur, men en kväll som denna känner jag mig sorgset jävla ledsen, ensam och jävligt patetisk.
Var nyss nere och hämtade sista tvätten ur torktumlaren..
Ja, jag vet, man får inte hålla på och tumla så sent.. Men ;
1. Vem fan hör torktumlaren i källaren? Och vem skulle i så fall störa sig på det ljudet av alla ljud som pågår en fredagkväll?
2. Torktumlarhelvetet blir ju aldrig klart...
En kväll som denna så vill jag sätta ett rakblad i armen, eller benet.. Spelar inte så stor roll vilken lem.
Jag kan nästan känna det bara av tanken, av "tvånget" i hjärnan, av abstinensen...
