Världens mest tysta blogg?
Kan man få pris för det här?
2 inlägg är det enda som finns på bloggen innan jag skriver detta,
men jag har ett svagt minne av att jag skrivit en massa skit förut som jag förmodligen raderat.
Raderat för att jag ångrat att jag delat med mig av mig själv?
Vem fan vet? För jag minns i alla fall inte.
Det är ju ett bra tag sedan julstressen och flyttstressen.
Har hamnat på rätt adress och hunnit bo här ett bra tag nu.
Julstress är det väl snart dags för igen.. Fyfan :S
Sooo, anyways.. Om någon mot all förmodan skulle läsa den här skiten nu så är ju kanske den största frågan varför jag sitter hemma vid datorn och skriver vid den här tiden en fredagkväll..?
Dom flesta har ju bättre saker för sig än så, men jag?
Icke!
I'm a total No-lifer...
Av någon (läs miljoner) anledning har jag valt att sitta helt jävla ensam hemma, inte bara en fredagkväll som denna, utan egentligen hela tiden.
Jag säger att jag trivs bäst själv typ...
Att jag definitivt inte vill träffa någon kille som bara kommer göra livet surt för mig, att jag inte har lust/orkar ha vänner för det blir aldrig som man tänkt sig ändå.
Jag förutsätter att allt bara kommer bli skit, så därför sitter jag här ensam.
Inte bara ikväll. Alla kvällar. Alla dagar. Alla nätter. Alltid.
Jag säger att jag bara behöver mina djur, men en kväll som denna känner jag mig sorgset jävla ledsen, ensam och jävligt patetisk.
Var nyss nere och hämtade sista tvätten ur torktumlaren..
Ja, jag vet, man får inte hålla på och tumla så sent.. Men ;
1. Vem fan hör torktumlaren i källaren? Och vem skulle i så fall störa sig på det ljudet av alla ljud som pågår en fredagkväll?
2. Torktumlarhelvetet blir ju aldrig klart...
En kväll som denna så vill jag sätta ett rakblad i armen, eller benet.. Spelar inte så stor roll vilken lem.
Jag kan nästan känna det bara av tanken, av "tvånget" i hjärnan, av abstinensen...
2 inlägg är det enda som finns på bloggen innan jag skriver detta,
men jag har ett svagt minne av att jag skrivit en massa skit förut som jag förmodligen raderat.
Raderat för att jag ångrat att jag delat med mig av mig själv?
Vem fan vet? För jag minns i alla fall inte.
Det är ju ett bra tag sedan julstressen och flyttstressen.
Har hamnat på rätt adress och hunnit bo här ett bra tag nu.
Julstress är det väl snart dags för igen.. Fyfan :S
Sooo, anyways.. Om någon mot all förmodan skulle läsa den här skiten nu så är ju kanske den största frågan varför jag sitter hemma vid datorn och skriver vid den här tiden en fredagkväll..?
Dom flesta har ju bättre saker för sig än så, men jag?
Icke!
I'm a total No-lifer...
Av någon (läs miljoner) anledning har jag valt att sitta helt jävla ensam hemma, inte bara en fredagkväll som denna, utan egentligen hela tiden.
Jag säger att jag trivs bäst själv typ...
Att jag definitivt inte vill träffa någon kille som bara kommer göra livet surt för mig, att jag inte har lust/orkar ha vänner för det blir aldrig som man tänkt sig ändå.
Jag förutsätter att allt bara kommer bli skit, så därför sitter jag här ensam.
Inte bara ikväll. Alla kvällar. Alla dagar. Alla nätter. Alltid.
Jag säger att jag bara behöver mina djur, men en kväll som denna känner jag mig sorgset jävla ledsen, ensam och jävligt patetisk.
Var nyss nere och hämtade sista tvätten ur torktumlaren..
Ja, jag vet, man får inte hålla på och tumla så sent.. Men ;
1. Vem fan hör torktumlaren i källaren? Och vem skulle i så fall störa sig på det ljudet av alla ljud som pågår en fredagkväll?
2. Torktumlarhelvetet blir ju aldrig klart...
En kväll som denna så vill jag sätta ett rakblad i armen, eller benet.. Spelar inte så stor roll vilken lem.
Jag kan nästan känna det bara av tanken, av "tvånget" i hjärnan, av abstinensen...
Stress Å Trisstress
Förmodligen en felstavad rubrik, men vad spelar det för roll?
Sitter och lyssnar på Olle Ljunström- Nåt för dom som väntar..
Underbar låt!
Känner julstressen, flyttstressen, all stressen..
Och varför är det så?
Varför ger vi oss själva medvetet en sjuklig stress kring allting vi vill göra, vi ska göra, vi borde göra?
Julen kan fan knäcka dom flesta när det egentligen bara handlar om att umgås. Att ha det bra, att vara ledig på ett sånt där helsönt sätt som man är när allting är klart, när man inte har någonting att kompletera. En ledighet som gör att man kan få den där tiden ÄNTLIGEN till att bara umgås och ha det gott.
Då stressar vi sönder det.
Gud, jag märker själv hur illa det blir när jag skriver.
En föredetta "författare" med någon slags "Livsskrivkramp"..
Galet.
Skrivandet är inte det enda som ger mig värsta brainfreeze, det känns som att allt fryser mig nu.
Allt är så mycket.
Allt ska få plats i mitt ofungerande huvud..
Hur?
Hur???
Jag borde köra på för fullt, lita på att lägenheten jag har tittat på faktiskt är min, trots att jag inte fått skriva något kontrakt än.
Jag borde packa utav helvete,
Samtidigt borde jag handla julklappar,
räkna ut hur jag ska kunna få med mig både klappar och hund till mamma vid jul.
Klura på hur och när och vad jag ska handla till julbordet..
Och just precis nu så fryser bara allt...
Ingenting fungerar.
Visst har jag varit iväg en gång för att kolla efter klappar.
Lyckades handla det viktigaste (till dom som jag inte kommer träffa just i jul) och så julklappspapper, tejp, röda ljus..
Ja.. Men så mycket återstår, och jag måste ta mig in till stan någon dag, vilket fan är en mardröm den här tiden på året..
Varför blir man aldrig sådär äckligt klok och noggrann som dom som börjar handla julklappar i augusti?
För ingen vill ju in i julstressen på stan precis innan jul..
Och visst har jag packat lite..
Lyckats ta tag i en del av det som står i mitt föredetta sovrum, grejerna som en gång var i mitt förråd..
Men så fort jag försöker få ordning där inne på grejerna,
så fort jag börjar försöka packa ihop klokt så slutar det med könsord, och något som känns som en värre röra än innan.
Efter mitt rally med grejerna igår så känns det faktiskt som att jag har lite bättre koll, och som att jag kanske faktiskt fick lite bättre ordning längst in.
Men det var inte lätt, och det var många fula ord, och det är långt ifrån färdigt.. Och då snackar vi alltså bara om mina "förråds-grejer" iprincip..
Jag borde ha panik över allt, men jag är lamslagen.
Sitter och lyssnar på Olle Ljunström- Nåt för dom som väntar..
Underbar låt!
Känner julstressen, flyttstressen, all stressen..
Och varför är det så?
Varför ger vi oss själva medvetet en sjuklig stress kring allting vi vill göra, vi ska göra, vi borde göra?
Julen kan fan knäcka dom flesta när det egentligen bara handlar om att umgås. Att ha det bra, att vara ledig på ett sånt där helsönt sätt som man är när allting är klart, när man inte har någonting att kompletera. En ledighet som gör att man kan få den där tiden ÄNTLIGEN till att bara umgås och ha det gott.
Då stressar vi sönder det.
Gud, jag märker själv hur illa det blir när jag skriver.
En föredetta "författare" med någon slags "Livsskrivkramp"..
Galet.
Skrivandet är inte det enda som ger mig värsta brainfreeze, det känns som att allt fryser mig nu.
Allt är så mycket.
Allt ska få plats i mitt ofungerande huvud..
Hur?
Hur???
Jag borde köra på för fullt, lita på att lägenheten jag har tittat på faktiskt är min, trots att jag inte fått skriva något kontrakt än.
Jag borde packa utav helvete,
Samtidigt borde jag handla julklappar,
räkna ut hur jag ska kunna få med mig både klappar och hund till mamma vid jul.
Klura på hur och när och vad jag ska handla till julbordet..
Och just precis nu så fryser bara allt...
Ingenting fungerar.
Visst har jag varit iväg en gång för att kolla efter klappar.
Lyckades handla det viktigaste (till dom som jag inte kommer träffa just i jul) och så julklappspapper, tejp, röda ljus..
Ja.. Men så mycket återstår, och jag måste ta mig in till stan någon dag, vilket fan är en mardröm den här tiden på året..
Varför blir man aldrig sådär äckligt klok och noggrann som dom som börjar handla julklappar i augusti?
För ingen vill ju in i julstressen på stan precis innan jul..
Och visst har jag packat lite..
Lyckats ta tag i en del av det som står i mitt föredetta sovrum, grejerna som en gång var i mitt förråd..
Men så fort jag försöker få ordning där inne på grejerna,
så fort jag börjar försöka packa ihop klokt så slutar det med könsord, och något som känns som en värre röra än innan.
Efter mitt rally med grejerna igår så känns det faktiskt som att jag har lite bättre koll, och som att jag kanske faktiskt fick lite bättre ordning längst in.
Men det var inte lätt, och det var många fula ord, och det är långt ifrån färdigt.. Och då snackar vi alltså bara om mina "förråds-grejer" iprincip..
Jag borde ha panik över allt, men jag är lamslagen.
Pungsug Och Naturkatastrofer
Eller inte.. Varken pungsug eller naturkatastrof.. Inte bokstavligt talat..
Hehe ;)
MEN; Dagens väder är en naturkatastrof och suger pung :)
Sitter här vid datorn och lyssnar på Petter av någon anledning.. :P
MEN; Dagens väder är en naturkatastrof och suger pung :)
Sitter här vid datorn och lyssnar på Petter av någon anledning.. :P
Matar hunden med mjukmat, och förbereder oss för skogspromenad om ca halvtimmen.
Jag tror att jag har roliga saker att skriva om..
Roligt, dråpligt rent av.. Ett nöjje att läsa,
men vem fan vill veta vad jag och min hund äter och när vi går ut i skogen ?
Vem vet.. kanske får 1 miljon träffar på det här inlägget för att jag är så dråpligt rolig?
Eller kanske för att jag använde Pungsug och Naturkatastrofer som rubrik? :P Haha!
KUL!
Ätit päron.. Kollat FB.. Diggat lite Youtube..
Som livet i allmänhet är..
Rätt jävla trist, ointressant och händelselöst.. :P
Kanske skulle ringa och käfta lite med hyresvärdens växel eftersom jag fortfarande inte fått någon tvättmaskin?
Ojjojj.. Precis i skrivande ögonblick lackar grannen ur och skriker över hela jävla gården..
Livet kanske inte är så händelselöst ändå?.. Hmm.. Allt är faktiskt relativt.. ;)
Ciao!
